.Evas Kvarnaro

är två mycket vackra platser på Gotland. Det var inte meningen att vi skulle hamna här
på vår första resa till Gotland. Vi hade tänkt spara den till ett annat år, men nu blev det så här . . .
Fårösund är den nordligaste tätort i Gotlands kommun.

I en trädgård i Fårösund fanns det någon som samlar på trädgårdsfigurer.
Säkert hundratals prylar, allt mellan himmel och jord . . . .

Där finns det extra allt, både fint och fult eller skräp, det är betraktarens ögon som gäller.

Roliga finurliga 'påhitt'. Denna gräsklippare är en föregångare till de allra nyaste
påfund som finns nu.
Vad heter de egentligen ?! är det ¨självgående manick', 'betande får',
'Fido' heter en ( men hund äter väl inte gräs) många namn på de solcellsklippare.

Vi sov över på ett vandrarhem som låg precis vid sundet, man såg Fårö från fönstret.
Detta VH. är även ett idrottcenter vissa tider på året, men på sommaren för turister.
Tidigare fanns militärt utbildnings förband KA3.
Idag finns det på området folkhögskola, filmateljéer m.m.

En magisk solnedgång över Fårösund.

Bilfärjan till Fårö tar ca 8 minuter.

Fyren på Fårö byggdes år 1846 och år 1891 installerades en roterande linsapparat.
Från Fårö fyr till Gotlands sydspets Hoburgsgubben är det nästan 80 mil. (176 km)

Även här fanns det fantastiska stenar, som man bara fick beundra.
En del var för stora att stoppa i fickan, hi hi . . .

Det finns även en vacker flora på Fårö.

Ebbes och Ebbas på Fårö är ett måste för alla Fåröbesökare.
De är ett Skånskt par som numera är bosatta på Fårö.
Han driver Gotländskt hantverk med många gedigna produkter som bl.an. lammskinn m.m.

Hon driver Ebbas Mat & Kaffe, man äter och dricker gott i en mysig miljö.
En rejäl dagensrätt med lammbiffar, tzatziki, grönsaker o potatis blev vår lunch.
Sen var man mätt hela dagen, kvällsmaten blev enkel den dagen.

Langhammars raukområdeär ett magnifikt besöksmål, omgivet av en klappersten strand.
Ännu ett förträffligt bra besöksmål för mig. Kanske det heter 'se men inte röra',
eller rättare 'inte ta med sig', men en liten liten minnes sten måste jag ha.
Men frågan är åter vilken är vackrast, den eller den . . . . .

Även här finns det klippor som liknade 'gubbar', fast den ena liknar mer en dam.
Har de inte fått några namn ? !

Rolf sa till mig flera gånger att gå försiktigt, för det var nämligen ganska svårt
att gå här.
Men jag ville absolut gå upp både här och där, fastän det var besvärligt.
Du kommer att ramla innan dagen är slut sa han flera ggr.
Tjat tjat . . . . jag gör väl som jag vill . . . . .

Ni förstår att jag njuter här, fastän vindarna var riktigt 'friska'.

Där står min gubbe bland alla andra gubbar, (rauker)

När jag fokuserar på denna bild blir det en citrus-frukt i klyftor.

Här var det uppskuret och klart, hi hi . . .

Det här liknar en fårmule, tycker jag.

Ja här har jag verkligen gått med 'huvudet i backen', för då ser och hittar man
massor av naturens konstverk.
Någon gång lyfte jag blicken och då blev jag riktigt 'villig på att klättra',
precis som de här människorna. Nej Rolf avrådde mig inte, han bara förbjöd mig
på det bestämdaste, ja då lydde jag för en gång skull, *fniss*

När vi var på väg mot bilen träffade vi på dessa små söta vovvar.
Den svarta kunde inte sitta still länge, men däremot minns jag namnet, Alis hette hon.
Jag skulle vilja ha alla dessa vovvar, hmm . . . ja i några dagar kanske.

Visst är denne lille helt bedårande söt.

Sen händer detta, ja bara en fjantig bagatell, inget att berätta mer än att Rolf fick rätt.
Hi hi . . . nej inget att skratta åt heller, men när vi gick tillbaka till parkeringsplatsen
så föll jag 'pladask', det var rullgrus eller runda mindre stenar som fick mig ur balans.
För att rädda mig från en höftfraktur, bruten arm eller ben gjorde jag en frivolt.
Det gick tusen tankar på en sekund hur jag skulle trilla rätt.
Tro ni mig inte, jodå så var det. Jag bara slog i handleden och kanade iväg 2 dm
Det blev en liten smäll under knäet också.
Det sved till ordentligt, och då plötsligt mindes jag alla barndomens 'trill'.
Men jag grät inte nu, nej jag sa inget, inte ens ett svärord.
Men Rolf sa desto mer; hur kunde jag falla på platt mark, vad var det jag sa bla bla ....
Hur mår du, har du ont någonstans, är du yr ? Håll i mig nu tills vi kommer till bilen.
Och jag säger fortfarande inget, han undrar om jag blivit stum 'på köpet'.
(Vilken lycka det hade varit för honom då) ha ha ha . . . jo nu får man skratta, *fniss*
Sanningen är den att jag blev så jäkla snopen, lite chockad också, för det kunde blivit värre.
Så här ser den förstorade handflatan ut, med två blod blåsor och lite upprivet skinn.
Av en liten händelse blev det en stor berättelse, *fniss*

Sen lämnar vi Fårö kvickt, som tur inga köer denna veckan.
Men vi har förstått att under högsäsong kan köerna bli upptill 2 tim.
Nej de timmar kan man göra mycket annat roligt på.

Denna veckan som gått har varit riktigt het, som en varm sommar ska vara.
Vi har varit turister i Tranås trakten, sjön Sommen och Solvikens vandrarhem
blev vårat utflyktsmål i tre dagar. Vi skulle åka runt mer, men värmen satte stopp.
Och vi mådde inte dåligt av att bara vila vid Sommens strand.

Regnet gör att det blir inne jobb nu, det kan behövas.
Kram/ Eva

inslag av lövträd jämt fördelat mellan ek och björk.
Så det är inte bara sammetslen sand eller sjöslipad sten som Gotland bjuder på.
Det har vi nu sett när vi kört i alla väderstreck på denna genuina Ö.

Tingstäde träsk som egentligen är en grund insjö, har både bryggbad,
sand - och grässtrand.
Det är ett barnvänligt bad som passar perfekt om man vill undvika sand
i picknickskorgen.
Sjön är Gotlands näst största efter Bäste träsk.

Mitt i sjön finns resterna av en gåtfull träanläggning från 1100-talet.
Fästningen byggdes någon gång i slutet på vikingatiden,
den bestod av 30.000 stockar.
Mer information finner ni givetvis på Google.

En nyutsprungen näckros så vacker, det enda som saknas är en liten groda.

Nu har vi kommit till Lummerlundagrottorna. Men vi var aldrig inne i själva grottan,
'rövarhålan' som den kallas, det får bli till något annat år.

Här började det likna hemma, kvarn stenar lite här och där.

Det fanns inte så mycket vatten i ån, så det var inget öronbedövande dån.

Här fick jag ett vackert armband och örhängen i silver som jag gillade. Visby rosen.
Det fanns en farlig mängd av hantverk inne i lokalen.

Ja röda rosor är det vackraste jag vet.

Rött är min älsklingsfärg, jag har själv en röd klängros.

Snäckhagens stugor ligger bara 3 km från innerstaden.
En riktig mysig lugn och generös plats.
Här bara 'dropp in' frågade vi om övernattning, men på högsäsong blir det nog svårare
med plats.

Samma dag vi åkte hem fick vi höra av värdparet att stugområdet ska säljas
som bostadsrätter.
Ett pris på ca 300 tusen kronor plus hyran. Man undrar vilka som 'nappar' på det ?!

Se en sådan blå himmel och blått hav och jag kände en härlig fläktande vind
den dagen.

Jag och Rolf 'tävlade' om vem som kunde och vågade gå längst fram.
Ja han vann, men blev samtidigt lite halv-duschad, för precis då kom en större våg,
hi hi hi . . . .
Se hans sura miiin, men vinsten blev en päronglass (som han gillar)
och en puss från mig, (som han också gillar), *fniss*

Ringmuren och havet i sikte.

S:T Olof kyrka byggdes på 1200-talet och var på den tid ett påkostat kyrkbygge.

Man kan och får inte gå in där, men jag 'hänge mig över' järngrinden,
för jag förstod att kyrktornet var mycket speciellt byggt.
Att det fortfarande efter så många år inte rasar ner . . . . .

I Botaniska trädgården fanns mycket vackert sevärt.
Denna stora vita klocka liknade en liljekonvalj men mkt större.
Den hängde med 'huvudet' så det var svårt att få en bild på 'innehållet'.
En riktigt super fin buske som jag inte hittade något namn på, märkligt.
För där brukar ju allt vara skrivet på skyltar med namn och allt.
Kan man ha en sådan buske hos mig zon 3 - 4 , det är frågan ?!

Det är så sött med en liten bro i en park, men här fanns ingen Å, det var torrt och slut.

Det var så in i vassens torrt,

bara lite vattenstänk till småfåglarna, men absolut inget mer.

Bi kupor fanns här också i parken, det var mycket förståndigt.

Några tårar faller från Visby-rosens kind, vad kan det betyda ?
Att även den gråter efter vatten . . . . .

Här blev tvungen att sätta näsan nära som vanligt . . . .

Det blev endast en bild på den vackra Paviljong, för det var ett brudpar som hade
ockuperat den. Ja den platsen gav nog fina bilder.

En underbar vacker hög blombuske, även den hade jag velat äga.

Ja ser man denna bild då är man så klart i Visby.

Kontrasterna är riktigt stora, men speciella.

Jo jag gillar dessa två bilder.
Men här kan vi inte bli ståendes, ska vi ta en fika eller ska vi äta 'riktig' mat.
Ja vi velar hit och dit och då kan man inte vara riktigt hungrig.

Nästa inlägg är det sista på våran Gotlandstur, men absolut inte det sämsta.

Då 'sprang vi på' ett filmteam och där blev vi fast.

Tillsdess må så gott/ Eva

Från föregående inlägg där vi sökte efter en plats att sätta sig och äta något,
så hamnade vi på torget.
Frågan brukar alltid vara, ska vi ta detta 'stället eller detta stället', vi velar . . .

och velar hela tiden, för mycket folk, för lite folk, nä inte Rosengården heller,
Rolf blir förvånad . . .

Men där borta vill jag sitta på Torgkrogen, men då blir vi stoppade, va ! ? !
Här pågår filminspelning sa tjejen i 'skrikiga' färger, men ni får gärna vara med
som statister.
Nä jag vill helst ha en 'huvudroll', ha ha . . .
Så det ska bli spännande att se denna delen av film-klippet till nästa år
av serien 'Maria Vern'.

Här sitter själva 'huvudpersonen' Eva Röse och väntar på att få sätta igång skådespeleriet.

Tyvärr hörde jag inte vad de pratade om, det hjälpte inte fast mina öron blev stora.
*fniss*

Matte hur länge ska det här skådespeleriet pågå ?!
Jag börjar bli trött på att gå här fram och tillbaka till ingen nytta, när får jag kissa ?

Här ser ni min ryggtavla som sitter och väntar på maten, men även spanar
på filmteamet vad som pågår. 'Nyfiken i en strut' det är jag självklart !
Det är första gången vi får se en filminspelning på så nära håll, så klart jag glor, hi hi . .

Till sist får vi vår fläskfilé 'planka', då ska man både äta och hålla koll på filmteamet,
inte lätt, *fniss*

Inne på krogen finns det en mycket häftig trevlig inredning med vita murar m.m.

På hösten och vintern kan det vara trevligt att få sitta här i denna miljö och mysa.

Efter flera omtagningar ca tre stycken tror jag, blev det äntligen klart,
då skulle Eva intervjuas av radio Gotland.
Då går de en bit bort och ställer sig nästan vid mig, jag blir väl så glad
för Rolf sa jag log med hela ansiktet och då får jag ett leende även från Eva Röse.
Oj vad mallig jag blev, ett personligt smile från 'henne själv', hi hi . . . .

Jag har ju alltid följt den TV serien om 'Maria Wern', vem kunde ana att denna sista dag
på Gotland skulle bli så här kul.
Eva Röse är en riktig Gotlands-veteran, tack vare Maria Wern har hon bokstavligen varit över hela ön.

Det behövs rejäla apparater när man ska filma.

Karamell Boden i Visby då tänker jag på 'Pippi Långstrump' när hon köpte godis
till sina vänner Tommy och Annika, expediten höll ju på att svimma av allt hon köpte,
hi hi hi . . .
ja det minns jag som igår . . . .

Minns ni dessa automater där man stoppade i en slant och tog vad man
önskade sig i luckan eller facket.
Det kallar jag riktig nostalgi, undrar när de försvann från marknaden ?
Det måste jag 'googla på', *fniss*

Godis godis och åter godis, förr i tiden var det smaskens men nu är jag inte alls
någon godis ätare, snarare säger jag usch, hur kunde det bli så ?!

Korsvirkeshus är vackra tycker jag.

Strykjärnet heter den byggnaden, det förstår man.

Över takåsarna i Visby . . . . .

står jag här och ser båtar komma in mot hamn . . . . .

Färgglada möbler som tillhör ett café där man kan sitta på denna balkong och må väl.

Det finns självklart trevliga caféer i alla gränder, det svåraste är att välja för utbudet
är stort och alla är lika mysiga.

Vart man än vänder sig växer det rosor, såklart man är ju i rosornas stad.

Jag önskar jag hade kunnat trolla, då vet jag precis vad jag skulle ha gjort . . . . .

Nu gör jag precis som alla andra, beundrar och luktar på dem . . . .

Små roliga butiker med en massa skojiga saker, den här var riktigt kul tycker jag.

Sen var det denna tjej 'staty', var det en levande eller bara en skyltdocka.
Vi var inte riktigt säkra och Rolf var feg, han vågade inte peta på henne, *fniss*
Huset är det sista (tror jag) vid söderporten, har ni sett om det sitter en
mode-docka där.
Vi har nämligen blivit grundlurade på många platser när man rest i Europa
av dessa 'levande statyer'.

Vacker gammal byggnad.

Här går vi ut från inne staden bort mot parken och havet.

Är då detta Almedalens berömda park !
Här satt många ungdomar och solade i bikini och hade det allmänt gott.

En häftig brygga vid havet . . .

Man kan undra var i Europa man är någonstans . . . . .

Då lämnade vi Gotland och Visby för denna gång.

Jag gillar inte att resa på havet, just för att när det gungar mår jag illa.
Men denna överfart var helt fantastiskt lugn, knappt en krusning på havet.

Vi satt länge på däck och bara njöt, sista timmen gick vi in och åt lite mat, för vi hade
många timmar bilresa från Oskarshamn hem till oss, nonstop exakt 3 tim.

Vi längtar redan tillbaka till Gotland, kan någon förstå detta ? !

Må så gott i sommarens varma soliga dagar/ Eva

i min (vår) trädgård, jag går runt huset och njuter av allt det vackra hela tiden.
Jag tror även att blommorna, bina och fjärilarna trivs mycket bra nu, för här är det
översållat av alla dessa 'flygfän'. Vi kan sitta hur länge som helst och bara
titta på dem, det är väldigt rogivande tycker vi.

Men när det blir alldeles för hett mitt på dagen, vad gör man då om inte
hopp ner i badkaret.
Oj oj vad gott med ett svalkande dopp, badkaret är då våran pool.
På sommaren ska man ju bada ute och vi har inget badkar inomhus,
där gäller bara dusch.
Så här gör vi flera gånger dagligen och även lite senare på kvällen.

Jag orkar inte trängas med alla familjer vid sjöar eller havet nu,
hemma är det tyst och lugnt.
Då ska man packa ihop lite smått och gott som behövs vid en strand och sedan
plocka upp det också, vem orkar det i denna värmen, nej inte vi, hi hi hi . . . .
Nu har vi ju våran 'pensionärsgunga' också, den passar bra till oss gamlingar, *fniss*

Den här rosen kallas för 'Splach' och är en mycket häftig ros, den är jag mycket förtjust i.

Denna rosen ska vara en klätter-ros, den har tagit väldig god tid på sig att vilja visa sig.
Den har en kraftig stam med stora taggar, mörkt röd och luktar svagt gott.
I år blommar den som aldrig förr och den blommar mycket länge.
Men det där namnet är borta (det retar mig).
Jag har försökt identifiera rosen på Google men det är inte lätt,
det kan vara 'Santana' eller 'Sympathie' eller . . . .
Denna rosen älskar jag redan . . . . .

Den rätta mörkröda färgen är svår att få fram också, hur som helst den är vacker.

Leonardo da Vinci har jag tre stycken av, den blommar länge och är tålig
här i vår trakt den har gett mig stort intryck så därför gillar jag den.
Bara namnet är mig kärt, för barnbarnsbarnet heter Leonard.

Olika nyanser av rosa blev det på denna plats. Axveronika är perenn men ej den andra.

Dessa (tappat namnet) tog också en väldigt god tid på sig för att blomma.

Borstnejlikorna har jag fått av barnbarn,

Den vita rosen är ny för i år, (utan namn) inköpt i Ullared för 29 kronor, kanon billigt.

Denna klematis är bedårande.

Även denna klematis med ljusblåa stora blommor är fantastisk.

I den nya 'stengården' ska det finnas lite rosor också. Allt som jag har planterat här
är bara tillfälliga växter, så småningom blir det fler rosor.
Det ska bli spännande och se hur rosorna kommer att må här över vintern.

Gillar min snurriga glaskupa och 'husarknappen'

Här, där dessa snittblommor finns är bara en tillfällig plats i år,
för gräsmattan ska förbättras och göras om och då gör jag på detta viset.

Nu ska jag lägga mig i skuggan under det bästa trädet på gården.
Utan den lönnen hade vi inte 'överlevt' ute, dessa heta dagar.

Nu blir det även en stor drink på flädersaft med massor av is i.
Vad kan man önska mera ?

Njut och må väl/ Eva

den sången glömmer man inte och den passar att sjunga nu på sommaren.
Den melodin fick jag i mitt huvud tidigt på morgonen när jag vattnade blommorna.
Ja jag ville till havet och få känna havets bris, slippa de där jävla insekterna som biter
och suger upp allt mitt blod, hi hi . . . det är inte bara en broms, eller blinning (hästfluga)
utan många som vill suga mitt blod. Men bor man på landet så får man dem på köpet.

Även Rolf tyckte att vi kunde lämna hemmets lugna vrå och alla bromsar.
Han gjorde i ordning mat-korgen med alla strand tillbehör medan jag vattnade klart.
Vi gjorde bara ett litet stopp i några minuter vid ett loppis och kuriosa i Johannesfors.
Varje gång vi kört förbi där har jag nämnt att jag vill gå in och titta, men vi har inte hunnit
bara susat förbi. Men denna dag svängde Rolf in där utan vidare, det skulle han aldrig gjort.
Nu blir jag tvungen att återvända dit. Javisst jag hann köpa en sak på två minuter.

Sen körde vi till Halmstad men ville inte till Östra stranden där alla samhällsbor är.
Utan vi körde vidare mot Tylösand, det var dumt gjort, alla skulle dit.
Vi fortsatte då till nästa och nästa strand till sist blev det Vildshärad strand -- Viken.

En liten strand med många barn familjer, men mitt i smeten ville vi ju inte heller vara.
Nu när vi inte har några småbarn att ta hand om väljer vi plats till vår egna belåtenhet.
Vi tog en bra plats längre bort där det fanns gräs-plättar och stenar, även en fiskebod.
Inne i viken var det som en kokande gryta och knappt en enda vindpust.
Vad var nu detta, från hemmets hetta till strandens hetta, förr tålde jag värmen
mycket bra men inte nu längre.
Så jag började fundera på att lämna detta och åka därifrån.
Ni ser att det inte finns en krusning på vattnet på denna bilden, men . . . .

som i ett trollslag vände vinden. Solen försvann i ett mörkt moln och efter en stund började det blåsa kraftigt. Det var riktigt skönt, ja jätte härligt med denna fläktande vind i denna hettan.

Helt plötsligt var det många vindsurfare ute på vattnet.

Det bästa blev senare när två fina hundar (Irländsksetter) skulle bada och leka.
Deras husse kastade pinnar till dem ut i vattnet, men det var bara den yngste på ett år
som ville ut och hämta den. Den äldre på elva år hade blivit feg med åren.

Men jag fick gärna kasta pinnar åt dem, men när jag senare avböjde,
ja då tackade vovvarna mig med att ruska sina blöta pälsar på mig, hi hi . . .
ja där fick jag mig en svalkande dusch, *fniss*

Nästa gång vi åker till havet ja då vet vi om detta 'nya ställe', den platsen gillade vi.

Sen körde vi hem på småvägar som vi aldrig kört på innan.
Genom hästgårdar och naturreservat, genade genom 'Biskopslunden' vackra bokskogar.
Så nära hemifrån och aldrig har vi kört dessa vägar innan, ja man bör verkligen lämna
de större bilvägarna oftare.
Fortfarande skiner solen då klockan är 20.00.

Sen när vi kommer hem hänger jag upp 'mobilen' av plåt som jag köpte på loppiset.
Den gör sig fin där under lönnen, solnedgångens strålar reflekterar så vackert i den.

Jag öppnar upp porten till 'innergården' och ger växterna lite mera kvällsljus.

Hösthortensian blommar redan.

Solen är väl rund, det är något fel på min kamera sedan jag glömt den ute en natt.
Det här måste jag kolla upp i morgon, eller idag, klockan är ju över midnatt.

God natt/ Eva

självklart badar man, inte bara en liten stund utan i flera timmar.
Tröttnar gör man aldrig och det var 26 gr varmt i vattnet.
Barnbarnen Lina o Annie är hos oss en vecka, det livar upp de gamle med att vara på allärten hela tiden.

Vi åkte till min barndomsvän Rosa (som jag kallar henne),
hon har då en pool på 8 x 3 m.
Hon bor på andra sidan av samhället där vi bor, även hon på landet.
Efter bad smakar det gott med god 'fika', kakfatet länsade de.
Sen blev det hopp i poolen igen.

Rosa har en stor fantastisk trädgård, man kan nästan säga en park.

Det finns två dammar, en med kräftor i och en med regnbågslax.

Även en andmor med två ungar finns det, de har växt till sig bra de små

och de är tama. Rosa skämmer bort dem med god mat

så klart de påminner henne med att knacka på altandörren om hon inte ger dem mat i rättan tid.

Här är en av dammarna, och det blev inga fler bilder för batteriet blev urladdat.

Här är Lina och Annie, denna dagen var det skolavslutning.
Ett långt sommarlov väntar på dem, så klart man då är extra glad.

Ännu en het dag väntar oss i morgon fredag, men då ska vi iväg på loppis.
Det 'nya' stället som jag fann häromdagen, det ska bli mycket kul.
Må gott/ Eva

har jag mest av i trädgården just nu, så det lär väl betyda att jag gillar dem bäst.
I en del rabatter är det rosa och blå -lila färger som dominerar mest.

Den här lilla gula sötnosen har smugit sig in bland lavendeln, den ser lite förskräck ut,
men var inte rädd, du får vara kvar där.
Jag är inte så 'petnoga', alla är välkomna i min trädgård, hmm .... nej inte brännässlor,
inte kirskål bland blommorna, inte tistel men den kan växa på annan plats,
jag vill ha mycket fjärilar i trädgården.

Den vita höstfloxen har redan slagit ut, annars brukar den inte blomma förrän i augusti.
De har växt på samma plats i minst 15 år och jag har delat på dem många gånger.
Jag gillar både doften och blomman, som barn hade vi dem många i olika färger,
det är en nostalgi blomma för mig och ska finnas i min trädgård.

Rosen Leonardo da Vinci är en favorit.
Om det blir något litet tomrum i rabatten då planterar jag bara ner någon
ett - två årig växt som passar i färgerna där.
Olika sorters små nejlikor det gillar jag och även doften.
Fjärilarna är som galna nu och jag är lika 'gladgalen' i dem, *fniss*

Jag har även tre stycken damejeanne i den här rabatten, det ger en vacker lyster
till växterna.

En damejeanne köpte jag på ett loppis för 25 kronor, som hittat.
Om jag hittar fler blir det ett direkt-köp för rätt pris.

Den marktäckande rosen 'The Fairy'är också en favorit

Förmiddags-solen (ca 10,30) ger klematis denna lyster, den är vinröd men jag
vet tyvärr inte namnet.

När solen gått ett halvt varv runt huset och sänker sig sakta ner, då kikar den in
vid porten och ger klematisen en annan nyans av färger.

Så man upplever olika färger på blommorna dygnet runt.
Kanske inte på natten just nu för det har ju mörknat snabbt, men de vita blommorna
lyser och visar 'vägen' på natten. Ja jag är en 'natt människa', gillar natten på sommaren.

En 'Isop' fick plats här mellan lavendeln och nejlikorna, den doftar ljuvligt av vanilj.

Vi fick 1 mm regn i eftermiddags, inget att hurra för men jag hurrar ändå . . . .
Det blev betydligt svalare efter det och 'hjärnkontoret' blev åter normalt, *fniss*
Må gott/ Eva

och ett 'sjujäkla' oväder över vår byggd, skyfall med hagel som 'stenkulor'.
Fönsterna blev tvättade och marken fick en 'rotablöta' på 50 mm första omgången,
och 40 mm andra omgången. Man kan säga ja tack till det, men nej tack till förstörelsen.

Men vi här i byn ska inte klaga, våra hus ligger på kullar eller berg-knallar.

Men för samhällsborna blev det mycket värre, eftersom den ligger i en 'håla' eller

en dal

och då kan man tänka sig hur det var. Brandkåren hade fullt upp med att pumpa vatten

från många källare m.m.

Vårat 'pool-kar' blev halvfullt när ovädret slutade på kvällen. Men mer utlovas idag.

Vi var faktiskt mycket rädda, i varje fall jag och barnbarnen, kanske Rolf också . . .
Men blixt och dunder om - vart - annat och dessa hemska hårda vindar kan få vem
som helst skakis.
Sen vill jag ju inte skrämma upp flickorna heller, men vad gör man när man hoppar
högt av smällarna.
Jag erkänner att jag är rädd för åskan, den har ställt till mycket sorg och bedrövelse
när den fart fram, många har dött och blivit hemlösa. Så nej tack för blixt och dunder !

Jag undrar om denna höst-syrenen (hortensian) orkar bli sitt forna jag, hmm . . . .

Den stora högväxta 'sommarsnö' blev också rejält nedtryckt av regnet,
men så blir det . . .

Sen kunde man inte gå raklång under den, det var att böja på huvudet rejält.

'Sommarsnön' har blivet alldeles för stor på denna platsen, den ska vi flytta på
till hösten längre bort i gräsmattan.
Visserligen är det gott med skuggan precis där, men det där 'snöandet' av blommorna
ger massor av skräp.
Vattenslangen kan man plocka in nu . . . .

De allra hög växande blommorna blev också nedtryckta. Men rudbeckian är seg
och klarar sig bra.

Min 'vädersnurra' blev också nedtryckt, *fniss*
Stormhatten klarade inte 'trycket' heller. Det hjälpte inte att heta storm och hatt, *fniss*

MEN det är inte bara elände med regn, för normala regndroppar ger vackra bilder.

Utan regndropparna hade rosen Emanuel inte varit lika vacker på denna bild.
Ja enligt mig förstås . . . .

Leonardo da Vinci är också vacker med droppar.

Det här vädret som kom igår gjorde det inte svalare, nej det blev bara ännu mera
kvalmigare och tryckande kvavt. Nu väntar vi ytterligare på nytt åskväder,
hoppas andra som blev utan får lite nu. Ja inte i sådana snabba mängder som ger
översvämningar utan normala -- lagom regn.

Kram/ Eva

i blomvärlden är så här, på ett ungefär. Det lilla barnet är så näpet . . . .

det föds och växer upp ur jorden. Innan själva blomman syns ser man bara
de rara bladen, som även de är så fina.
Men efterhand som det växer upp så blir bladen blekare och faller bort.

Men istället växer det upp en fager tonåring så skön. De tiden går också snabbt förbi.

Knoppen slår ut i all sin glans . . . .

Den vackraste åldern lyser så klar och alla bedåras av hennes skönhet.

Mitt i livet är blomman fortfarande vacker, men man börjar ana att något är 'på gång'.
Färgerna blir svagare, det hjälper inte att bättra på med mera färg.
Hur än ljuset faller ner, morgon, middag eller kväll så är det samma färger man ser.

Ja så är tidens -gång, det är helt naturligt i naturens egna 'stege'.
Vårtor och skägg hör också till ålderdomen . . . . .
Även den gamla Allium damen här har sin charm fastän hon har 'gjort sitt' i jord-livet.

Det återstår bara ett minne blott . . . .

Må väl önskar/ Eva

av det som blommat över, om man då har skött om växterna som man borde.
MEN
ännu blommar det och många växter som jag klippt ner har börjat växa 'till sig' igen.
(det trodde jag aldrig).
Klängrosen Flammentanz blommade tidigt i år, redan i början på juni månad.
Sen har jag klippt och klippt och det återkommer nya knoppar hela tiden.
Så har den aldrig gjort innan, kanske rosen fått 'värmeslag'. Förvisso har rosen
fått nya knoppar förr, men då hann de inte slå ut eftersom det då redan var november
och december.
Men efter skyfalls ovädret mådde Flammentanz inte bra längre, den blev nu rejält klippt.

Den här 'stamrosen' har gett mig stort huvudbry. Jag köpte den förra året i Fagerhult
på deras årliga växtaktion tillsammans med många andra växter.
Jag hade två stamrosor, en röd och en vit, de isolerade vi väl på altanen,
där blir det minusgrader på vintern. Men tyvärr finns ingen annan plats att bevara dem.
Tyvärr klarade sig inte den ljusa, bara den röda, lustigt.
Så ingen idé att spara på den. Men som alltid slänger Rolf inget utan kräver ner växter
på ny plats och kollar om de ändå kanske har lite 'liv i sig'.
Stamrosen fick ny plats vid 'brygghusets'östra vägg.
Och visst fanns det liv i den, MEN inte där det borde, utan som ett 'tjuvskott' längre ner
på stammen.
Jag sa hela tiden att det inte är kul att se den fula tomma knölen, och 'tjuvskott'är väl
inte så trevligt, gräv upp skiten sa jag.
Men NEJ han skulle ha den kvar, ja ja, gör som du vill då.
Han var så mallig när det äntligen började bli knoppar på rosen.
När de till sist öppnade sig började vi undra vad som hänt . . . . .
Den här rosen är väl inte vit eller cremfärgad ? ! ? !

Titta här då, man slutar aldrig att förvånas.

För det är väl omöjligt att den rosen helt plötsligt ändrat färg !!!

Det blev många intressanta samtal mellan oss, *fniss*

Rosorna blev bedårande och doftade ljuvligt. (Namnet fattas som vanligt)
Jag och Rolf var nästan som den där 'Tjuren Ferdinand', vi ville bara lukta på blommorna.
Mallig har han varit hela sommaren för att han räddade den från döden, *fniss*
I stället har vi fått njuta av härlig doft, men fortfarande med rynkad panna.
Jag har även letat i mitt bildarkiv, för jag vet att rosen ska finnas med där,
men den är borta, puts väck ! Det är också underligt . . . . . .

Petuniorna har jag klippt ner och de växer 'till sig' igen.
Snart är det dags för saxen igen, de vrål växer i värmen som aldrig förr.

Likaså 'Sommarsnö', den växer så man häpnar. Den blev jag också tvungen att klippa.
Men vad hjälpte det . . . . i stället fick den mer fart på växandet.
Ja det kunde säkert bero på mängden av vatten från ovan, då himlen öppnade sig
för en vecka sedan.

Backtimjan blev också klippt och putsad och nu fick den ny 'fart' på växandet.
Kanske inte så konstigt, otroligt varmt ute, kvalmigt och åsk-regnat har det också gjort.
Jag antar att växtligheten gillar det.

Den gula klängrosen här är tre år på gården.

I år växer den riktigt rejält, men blommar inte länge, värmen gör väl sitt.

Men den är också utan namn, det retar mig, för nog är det väl trevligt att få ett litet namn på sina växter.

Att googla på gula klätter-rosor är inte heller lätt.

Det händer rätt ofta att jag köper och får tag på rosor som är utan namn på växtmarknader m.m.

Frågar jag säljaren ja då blir svaret, vet ej.

Ofta är de då odlade i kruka och jag köper dem på hösten då man kanske inte ser utseendet.

Men det kvittar mig jag gillar alla rosor och växt-zonen är viktigast.

Kan någon se 'på rak arm' vad rosen heter ? !

Jag blir mkt tacksam.

Alla som gillar svamp i olika sorter bör väl vara glada nu.
Vi kollar i skogen på vårat hemliga ställe, kantarellerna växer så det knakar, *fniss*
Hoppas bara de jäkla rådjuren låter bli dem, ja om grannarna hinner före är det helt okej.

En ny vecka med nya äventyr är på gång.
Må väl/ Eva

planta har jag och den gav mig 79 stycken dubbla underbara blommor,
även knopparna är inräknade i dem.
Jag köpte den förra året på 'bakluckeloppis', (försäljning från en bils bagage).
Säljaren visste inte färgen på stockrosen, det blev årets överraskning.

Stockrosen är en urgammal trädgårdsblomma, troligen kom den till Europa
på 1500-talet från Kina via Persien och Turkiet.

Jag blev blixt-kär i denna enormt vackra stockros!
Men hur kan man döpa en sådan skönhet med förnamnet 'stock'-ros.
Den ser väl inte ut som en stock, syftas det kanske på stjälkarna,
då har rosen blivit lurad med ett fel namn.
Stockros namnet (Alcea) släkt i familjen malvaväxter.
Malva är däremot ett vackert mjukt namn, så jag förstår släktskapet.
Alcea betyder, skydd och styrka, namnet syftar på arternas användning
som läkeväxter.

Bedårande, bedårande är de !
När man smeker på blombladen känns det nästan som om den vore gjord av
sammetspapper.
Färgerna på blomman ändrar sig vartefter som den växer fram, från starkt rosa
till svagt ljusrosa med stänk av gula strålar i blombladen.
Kanske färgen kallas -- Champagne, eller laxrosa.
En sort heter Charters och är pion liknande. Det tycker jag denna är.
Appleblossom -- är en annan sort, även den med vackert namn.
Jag kunde inte finna denna sorten på google.

Stockrosen trivs ju vid en varm vägg och det har den verkligen fått i år.
Jag vill ha flera av just denna dubbla sort, gärna i flera färger.
Men väntan känns alldeles för lång innan de visar upp sig, ett helt år efter plantering.
Jag funderar om jag ska ta fröer och förgro dem m.m.
Det blir till att googla . . . .

God natt/ Eva

är det bästa jag vet. Ju mindre det finns av något gott, ju mer vill man ha ut av det.
I år är det dåligt med blåbär i skogen, antingen frös blåbärs-blommorna i våras eller
så torkade de bort i sommar värmen. De vilda smultronen växer oftast vid väg
och dikeskanterna,
där tycker jag det är olämpligt att plocka dem. Vad hjälper det att skölja smultronen .....

Men nu har många egna smultronbuskar i sina trädgårdar, likaså blåbär, så även jag.
Hur smakfulla och goda de är, kallar jag dem ändå för 'konstgjorda',
ja de framodlade sorterna.
Tacka vet jag skogssmultronen, vilken arom, vilken doft . . . .

( Fragaria vesca ) Smultron-släktet är hälsosamma, lösande - kylande - antiseptiskt.
Olika arter finns som - parksmultron - backsmultron.
De vita smultronen smakar bäst tycker jag, men ögonen vill hellre ha de röda.

Vaccinium corymbossum är det Amerikanska blåbäret som växer på buskar
och som kan bli flera meter höga, otroligt !
Det är tre sådana buskar jag har, blandade sorter och det finns många av dem.
Både ät-klara och någon sort som inte riktigt ännu är ätbara, tur de växer i olika nivåer.
Men det går absolut inte att jämföra det Amerikanska blåbäret med våra skogsblåbär.

Blåbäret ( Vaccinium myrtillus) är ett ris som växer vilt i norra Europa.
Det är fullt av antioxidanter, vitaminer och mineraler, det vet väl alla vi det här laget.
Så jag är glad för de 'konstgjorda' Amerikanska blåbären, det är bättre än inga alls.
När det blir ett dåligt blåbärsår då stiger priserna på dem, men de är värda sitt pris.
En stor mugg med blåbärsoppa morgon och kväll sen mår man som en drottning.
Ja det är ett riktigt hälso-bär på alla vis.

Mina favoriter i de vilda smakerna är inte bara smakfulla i gommen,
utan även en fröjd för ögat.

Kram/ Eva

det är vi, eller mest Rolf. Vi måste ha lite hö till våra djur i vinter och då blir man
tvungen att göra så här som detta inlägg visar.
Först hade Rolf självklart 'slagit gräset' med en gammal slåttermaskin
från ca 1970-talet.

På 50-talet var förfäderna 'småjordbrukare' med mjölkkor och grisar,
det var i den miljön Rolf och hans två systrar växte upp i.
Nu är namnet finare 'månskensbonde'.
Det finns kvar någon gammal 'lantbruksmaskin' från den tiden,
precis som den 'hästräfsan'.
Den har då givetvis används efter en häst men gjordes om för att användas
efter en traktor.
Traktorn är gammal och rasar snart ihop, men så länge den går får den jobba.

De allra hetaste dagarna i juli torkade höet snabbt. Att gå och räfsa 'för hand'
det hade varken jag eller Rolf någon ork och lust till, ja man orkade inte ens sitta
i skuggan då.
*fniss*
Gräsplätten är relativt stor ca 50 x 50 m. det räcker till höet.
Här brukade svärmor ha massor av jordgubbar och andra grönsaker m.m.

Bakom uthusen, (brygghus och lekstuga) finns en skogsdunge med höga träd,
som asp, ask, ek, rönn, hägg och två suräppelträd.
Den delen rör vi icke, den ska förbli skogsdunge.

För två veckor sedan bärgade vi höet, det blev dags att köra in det i ladugården.

Jag fick vara 'kör-riktare', (eller vad det heter).

Med tungan rätt i mun och ögonen i kors klarade Rolf av att precis på decimetern
på bägge sidor köra in kärran utan att riva eller stöta ner något.
Hmm . . . det var tack vare mig, *fniss*

Det fanns inte plats att gå emellan kärran och väggen där sonens prylar stod uppradade.

Men ännu är gubben rask det gäller att klättra upp i höet (nej inte hoppa i höet idag)
och fästa spändbanden runt lasset.

Den gamla 'höhissen' fick komma till användning igen.

Hölasset hissas upp och den rullar iväg på en balk i taket mot gavelns ände.

Nytt golv har han lagt i sommar, och en del nya golvbjälkar har det också blivit.
De varmaste dagarna var han här och jobbade och det var relativt svalt här inne då.
Förr i tiden var ladugården fylld ända upp i taket av hö, men då fanns det ju många
djur i hushållet.

Sen så lossar han bara banden och allt är klart, det gick 'lätt som en plätt'.

Tummen upp för det första och enda hölass i år, det är allt vi behöver till djuren.

Titta, det blev inte något kvar i vagnen, bara lite botten - skrap.
Bra jobbat gubben !

Kom alla mina små pullor galer tuppen, jag har en överraskning till er . . . .

Se så fin höna- pönan är, det är en Skånsk blommehöna.

Det här är då våra djur, de är tvåbenta. En tupp och sex hönor är det fortfarande,
fastän en del av hönorna försökte ligga på ägg blev det tyvärr inga kycklingar i år.
Det är mycket trevligt att ha dessa tillgivna djur, det är Rolf som sköter om dem,
och det är hans fritidsysselsättning.
De fick en näve hö och hönorna blev så glada de ville 'gosa ner sig' på direkten, hi hi . . .

Som tack fick vi sex ägg, uups . . . sju ägg, då måste tuppen värpt också, *fniss*

Så här går det till att 'hösta' för 'månskensbönderna', och ungefär så här gick det till
på 'den gamla goda tiden' också.

Här är några bilder från 'förr i tiden'.
Rolf och hans far Gunnar. Lill-bonden står med händerna i byxfickorna
precis som sin far.

Föräldrarna Gunnar och Alva hässjar hö - höbärgning på 50 - talet.

Alva i mitten med räfsan.

Rolf matar grisarna. Kan det vara grisen 'Trille' som han sitter hos.
Han blev barnens gose-gris, 'kelegris', de kelade med Trille som med en hund.

Traktor har Rolf kört som liten grabb, detta är en 'grålle', som de kallades för.

Rolf och Lisbeth, det skiljer bara 18 månader på dem.
Rolf och Ove Martinsson, de var grannar i många år.
Kolla vilken häftig liten 'bonnapäjk' (bonde pojk). Hans son Tobias med familj
bor i föräldrar-hemmet.

Rolf brukar säga att: jag minns det som igår mina barndoms år.
Javisst går tiden fort.
Kram/ Eva

eller upp till skogen gick vi alla fyra i torsdags.
Vädret den dagen var solig och fin, inget regn förrän till kvällen.
När det blev fika-dax bestämde vi att gå till skogs, i stället för att sitta i trädgården.
Det är vårat barnbarn Jennie o Cristian + lille Leonard som köpt hus i Norrahammar
med tillhörande skogstomt. Den skogstomten ligger i en backe eller kulle.

Så vi behövde inte gå så långt för att hitta skogen.
Vilken tur de har, för på skogstomten växer det blåbär, vi kunde bara sitta och plocka
där vi satt. Vi såg till att inte våra rumpor blev blåa av bären, *fniss*
Lille-man var mer intresserad av vad som fanns i fika-väskan -- bulle har han redan lärt sig säga.

Vad kan vara bättre än att få sitta i en skogsbacke och bara mysa ? ! ?
Ljumma vindar inga mygg och flugor här, egentligen den bästa tiden i skogen.
Man har trädgårdsmöbler i olika bekväma modeller m.m. men det bästa är ändå
att få sitta rätt på marken i mjuk mossa, man är ju rätt konstig egentligen.
Leonard uppskattade den lilla picknicken också, det var mycket godare äta bulle i skogen.

Ja det var jobbigt att ta sig uppför backen, men neråt gick bättre.

Deras hus syns bara taket på, precis nedanför i mitten på bilden.

Rolf hade motorsåg med sig så han fick jobba lite också den dagen,, en del träd skulle tas bort.

De skymmer utsikten mot skogsbacken

så det är rätt mycket jobb med detta, men så klart att han gärna hjälper med sådant jobb som han kan.

Jag gillar deras utsikt.

Det lyste lite rött här och där, jo minsann det var lingon, men inte trivs väl lingon
och blåbär tillsammans vad jag vet.
När blåbärens tid är förbi då kommer lingonen.

Ljungen blommade så vackert.

Solen kikar fram mellan träden och ger vackra solstrimmor på marken.

Det var så lugnt och skönt i skogen så man ville inte gå härifrån.

Deras skog är ju inte så mörk med en massa granar, utan här växer tallar som har
långa välsvarvade ben, *fniss*

Dagen gick fort när mycket händer, senare på kvällen blev det hemfärd,
vid ca halv 9 fick vi se en fantastisk solnedgång.
Den ville jag faktiskt fånga, men inte lätt när man sitter i bilen.

Skogen var 'ivägen' så vi svängde av till en mindre väg, mot ett säteri.
Skynda skynda . . . . innan solen gå ner.
Så nära hemifrån och vi har inte kört till denna vackra plats på evigheter.

Denna kväll gav solens nedgång en fantastisk himmel.

När jag 'fotade' denna bild då började kameran jäklas med mig.
Varför skulle blixten 'gå på', det var ju inte mörkt och solen fanns rätt framför.
Jag kunde inte ändra på den heller, nej nu 'sjunger kameran på sista versen.'

Men visst är det vackert.

Den här vyn gillar jag.

Vilken tur att vi körde hit i rättan tid.

Himmeln brinner, eller så rodnar den av förtjusning när den hör min beundran.

Till denna plats måste jag återvända.

Inte visste jag att det var så här vackert i Småland.
Men nu vet jag . . . . . .

Vilken trevlig dag vi hade jag och min gubbe, och vilken avslutning.

Trevlig helg/ Eva

den frågan hörde jag många gånger i sommar när barnbarnen var här.
Men vem orkade tänka på mat i den värsta värmeböljan som vi hade i juli.
Givetvis måste ändå kroppen ha något i sig även om det inte kändes så,
särskilt inte för oss gamle.

Svaret blev detsamma hela veckan, : GÖR VAD NI VILL ! Ni får bestämma.
Men gärna något glatt och något enkelt till lunch.

Se vad det blev, med olika variationer dag för dag.
Denna sallad innehöll, blandsallad, tomat, gurka, majs, purjolök, röd paprika,
russin, grekisk ost, burkskinka.
Tillbehör bröd - kullagrova (Ängelholm) ost.
Dryck -- livetsvatten.
Efterrätt -- jordgubbar och mjölk. (egna)

Flickorna Lina och Annies egna blandning, (de älskar sallad)

Ja inte åt vi bara sallad hela sommaren, givetvis blev det annan föda framåt kvällarna
när temperaturen blev lägre. Den enklaste pizzan gjorde flickorna snabbt och lätt
på 'hönökaka' från Öckerö, alltså inget bröd gjord på höna.
Jag tänker på mina utlänska blogg-följare, så inte google translate lurar dem.

Alla gillar olika smaker, så det blev en blandning av både bananer, ananas, tomater, m.m.

Samma fråga igen : Vad blir det för mat ? ! Gör och ta vad ni vill ! Farmor är lat !
De fick stöka till hur mycket de ville, för de fick städa upp själva efter sig.

Denna sallad innehöll isbergsallad, mangold, babyspenat, svarta oliver, valnötter,
även skinka och ost igen som de gillar. Sen dekorerades salladen med ringblommor
som de smakade på, men tyckte 'sådär', blommorna smakade nästan som ruccola - sallad.
Lina o Annie är inte rädda att smaka på något nytt, de är vana från alla resor utomlands.
De är duktiga på att hjälpa till i köket och gillar att laga mat.
Tacos gjorde de en annan kväll, det är deras favorit mat.

Varje dag blev det jordgubbar, bättre äta färska än frysta.
Fortfarande har vi några som växer till sig dag för dag.

Sen hade vi besök av dotter med familjen från Ängelholm och då blev det kalas igen.
Vi 'firade' 30 årig bröllopsdag den 14 juli, (nej inget hejdundrande party) bara lite för
skoj skull.
De som kom och grattade fick ju förstås jordgubbstårta.

Den jordgubbstårtan bakade barnbarnen Vendela och Ellen till oss.
Så även här slapp jag vara konditor och servitör, så ska det vara.
De som uppvaktas ska egentligen bli serverade, precis som vi blev.

Det var den godaste tårta jag ätit på länge, riktigt smaskens god.
Bara jag ser denna tårtbit minns jag smaken av den.
Bra gjort tjejer, den var mumsfilibaba god.

Sommaren var inte bara varm och het utan också mycket smakfull med fikastunder,
grillkvällar och många trevliga avkopplande dagar.

I skrivandes stund är det mycket vatten flöden över allt, men vi bor på en höjd,
så förhoppningsvis slipper vi någonsin få vada i vatten inomhus.

Kram/ Eva

från att gå ut i naturen. En ramsa säger ju att det inte finns något dåligt väder,
utan bara dåliga kläder. Så nu var vi rustade till max med paraplyer och regnställ.

Sen åkte vi iväg till Släthults Kvarn, bara ett antal kilometer ifrån där vi bor.
Tina och Paul (dottern med sambo) är här i två veckor och hälsar på.
Så vi måste ut och visa honom lite sevärdheter i Sverige.

Som vanligt blir jag stående och beundrar vackra stenar i skogen.
Ja stenar finns det gått om i Småland.

Dessa är då sprängstenar, verkligen supervackra. Paul menar att även de på Irland
har massor av stenar, ja jag vet väl det . . . . .

Hur många år ska det ta innan sprängstenarna blir överväxta med mossa ?
För visst är det super vackert med mossa som tagit över denna stora sten.
Det var riktigt trollskt i skogen här.

Här i Släthults Kvarn donade vattnet fram i ett 'vansinnigt' skådespel.
Vi förstod ju detta efter allt regnande på sista tiden.

Jag och Rolf var ju här förra hösten när det var invigning av den nya skogsvägen
till Kvarnen. Då var det inte mycket vatten i ån, men vädret var toppen.
Idag var det precis tvärtom, väldigt mycket vatten men sämre väder.

Men det viktigaste är ändå att det alltid är lika fridfullt och mysigt varje gång
man kommer hit. Men man kunde inte föra ett samtal här för det galna vatten dånet.
Men vi var ju inte heller på något 'kafferep' här.
Nä vi hade ingen fika med oss, konstigt . . . .

Hmm . . . . ja det var inte bara jag som ville fotografera här.
Dessa stenar har också varit nakna en gång i tiden.

Vi skulle bara göra ett kort besök här, men som vanligt blev det längre, konstigt . . .

En gång för länge . . . . sedan fanns här ett sågverk, det är det enda som är kvar av den.

Inga paraplyet behövdes användas tack vare att vi tog med oss dem.
Men när vi gick därifrån kom de första dropparna, så jag drog upp luvan,
jag vet annars vad en droppe kan bli, ett skyfall på några sekunder.

Väl hemma gick jag in för att fixa kvällsmaten, de andra skulle gå och se
vatten-flöderna vid våran gamla kvarn i skogen.
Ja här var det precis lika 'dånigt', bäcken hade blivit en älv.

Ja nästan kan man säga, men skådespelet var fantastiskt sa de.
Hujedamej, gå bort ifrån kanten Paul.

Senare fick vi se en annan vacker målning på himlen.

Jag blir alltid lika fascinerad av regnbågen när jag ser den.

Alla dagar äro uppbokade med 'saker' vi ska göra när Tina o Paul är här.
Men det är ju bara roligheter.

Kram/ Eva

blev vårat utflyktsmål torsdagen den 21 aug. Vi åkte småvägar dit så det blev en färd
över Bolmen också. Jag brukar gå och prata med dessa vackra kor när vi hamnar här.

Dottern Tina undrade om jag inte hade sett kor förr eftersom jag fotograferade dem.
Denna dag var trafiken lugn, bara två bilar som skulle över med linjefärjan.
Jag glömde av mig, färjan började lämna kajen, hjälp . . . . vänta på mig . . . . !
Tack snälla han vände, tur för mig, ingen av mitt sällskap hade noterat att jag ej var med.

Mitt i överfarten på Bolmen gungade det riktigt rejält, det har jag aldrig varit med om innan.
Sen hade vi tänk ta en fika på 'Hägerns' cafe´ och restaurang men den var stängd.
Inte ens glass -kiosken var öppen, dåligt !
Men det var fullt av campare vid Bolmsö strand.

En gammal ek blev ett konstverk av en häger, ( motorsågad).

Men i Tannåker på andra sidan Bolmsö där var lantbutiken med dess mysiga
café öppet.
Där har det varit mycket turister i sommar, ( mest tyskar, holländare, danskar).

Elinge Älgpark ligger ca 2 mil söder om Ljungby, i en lugn och lantlig miljö
med skogen och åkrarna som enda grannar.

Höjdpunkten i livet måste väl vara att få mata en älg, även om den är tam
och finns i inhängnad.
Givetvis har vi sett älgar i det fria hemmavid, t.ex. i vår trädgård ätande äpplen m.m.
t.o.m. en hel älgfamilj som stått utanför altanen eller köksfönstret.
Men det här var någonting helt annat, här kunde vi studera dem riktigt nära
ta på dem och ge älgarna en liten klapp (smekning) det kändes helt underbart.

Dottern Tina och sambon Paul var helt överlyckliga, ja särskilt han.
Paul som är Irländare tyckte detta var årets 'höjdpunkt', ett mycket trevligt ögonblick.
Förra året i oktober när de hälsade på, fick han se en död älg som byns jaktlag
hade skjutit,
ja inte så trevligt precis, men han fick se hur stora de är i 'närbild'.

Jag pratade med alla älgarna, när jag pratar med djur förändrar jag rösten oavsiktligt,
de kommer fram och glor stort och undrar vad jag är för konstig person.
Deras mule är så mjuk och fin, den skulle jag vilja smeka länge . . . .
och klia dem bakom öronen.

Älgarna har en fin bra miljö här, allt är så bra välordnat för dem, hoppas de trivs här.

Paul hade svårt att slita sig ifrån dem, säkert hade han kunnat stanna här mycket längre.

Hallå Felix ! kan du titta hitåt mot mig. ? ! Du är en sådan vacker 20 taggare.

Alces alces, kallas älgen i Nordamerika, och älg i Europa är den största medlemmen
i familjen hjort.
Ordet "Moose"är från mus eller mooz i flera av algonkin-språk, som talas av vissa
ursprungsbefolkningar i Amerika.
Namnet betyder 'kvist ätare'.

Felix Felix . . . . !
Låt mig vara, jag vilar middag nu, och det är så skönt att få sträcka ut benen . . . .

Men Felix jag vill gärna få klappa dig . . . . .

NEJ hör du inte vad jag säger . . . . . stör mig inte . . .. !

Du är så vacker tjejen . . . .

Ja det sa den gubben också, det var så skönt när han kliade mig bakom öronen . . . .

Jag förstår att det inte är kul när hornens bast börjar falla av men så är livet för er ungtjurar.
Denna dag var det 100 % älg.

Efter denna upplevelse begav vi oss till Ljungby centrum för en försenad lunch.

Staden Ljungby bjuder på mycket sevärdheter här, för vi är mitt i sagobygden.
Sagomuseet är ett roligt och spännande museum för både barn och vuxna.

Strax utanför Ljungby finns en fantastisk handelsträdgård, jag blev tilldelad
tio minuter för mig själv, medan de andra slumrade en stund.
Jag var olydig för det blev tjugo minuter och fem växter och fullt i bagaget.

Inne i växthuset fanns denna underbara blomma, men i hastigheten är namnet borta.
Men vad gör det om hundra år.

Vi hade faktiskt tur med vädret också.

Trevlig helg hälsning/ Eva

blev det i fredagskväll och sonen Mikael stod för den menyn.
En liten burk öl som ska innehålla hälften, (drick upp eller häll ut).
Färska kryddor petas in i burken, (han tog av det jag hade i trädgården) välj efter smak.
Givetvis grillkrydda både utvändigt och inuti.

De här dansande kycklingar ser riktigt häftiga ut, ja är det party så är det . . . .

Sedan kom hans fru Marie joggandes hit, det blev 5 km för henne.
Lite efter-stretch och en dusch sen var hon också redo för mat m.m.

Under tiden kycklingen grillades, sparkade vi lite boll mellan skurarna,
det gällde att skynda sig . . . . .
Mikael var tvungen att göra lite koll emellanåt . . . .

Är kycklingen färdig eller ej . . . . en liten provsmakningsbit, ja sen ville alla provsmaka.

Nää ni får vänta sa kocken tills vi alla sitter till bords.
Exakt 5 minuter till ska kycklingen grillas . . . .

Sen ska ölburken plockas ut . . . . försiktigt . . . . . annars blir man bränd.

Det luktar mycket gott, man dreglar och vill gärna hugga i på direkten.
Men kocken slår mig på fingrarna, *fniss*

Pax försten ! Nähä någon annan han före mig, hi hi. . . .
Varsågoda och hugg i . . . . .

Ingen är nödbedd i detta gänget.
Det är då Sonen Mikael med fru och barn (Lina o Annie), Tina o Paul, Rolf o jag.

Aldrig vill mina gäster ha någon dessert efter maten, då gör jag inget heller.
Inte ens små tjejerna ville ha glass eller nåt gott, de ville bara busa, *fniss*

Trevlig glad kväll slutade också kvickt.

Nästa dag lördag kom familjerna redan klockan 13, då hann vi umgås lite längre.
Det går aldrig att få ihop alla barn till en träff, alla har alltid något som de måste göra.
Kanske vi måste boka en tid ett helt år innan, *fniss*

Jennie och Leonard kollar runt i trädgården, sen får han pröva på att gunga i hammocken.

Vilken unge skulle inte vilja åka en runda i en traktor, en förvånad liten Leonard
gjorde succé han kunde redan styra . . . .

Men att sparka boll är nog roligare för en liten kille.

Äldsta dottern Maria med sönerna Julius, Nils och Wilhelm.
Och Marias dotter Jennie med Sambo Cristian och lille Leonard 16 mån.
Det fattas en familj på fyra personer, dottern Madelen, Stellan, Vendela o Ellen.

Denna dag var det solsken och uppehållsväder, helt otroligt.
Grillen stod åter varm på kvällen, fast då bjöd vi på flintastek och fläskytterfilé m.m.

När klockan blev 20.30, då bröt alla upp tackade och sa adjö.
Alla hade en bit att köra och ville hem innan himlen blev svart.

Tina o Paul dukade av snabbt som blixten, sen fick damsugaren göra sitt jobb.
Här ska inget lämnas till morgondagen sa dottern.

Tack och lov för den inglasade altanen, den är bra att ha i alla väder.
Särskilt nu fram emot höstkanten, då förlänger man sommaren.
Ingen av familjen trodde vi kunde sitta och äta där nu, men det var absolut inte kallt.
Vi behövde inte ens sätta på infravärmen, men lite värme-ljus gör allt mysigare.

Denna dag måndag gjorde vi inget viktigt, (jag bakade visserligen bröd)
men annars lugnt.
Slö och slappardag behövs efter helgens grillpartyn.

I morgon är en annan dag, vad ska vi göra då . . . . .

God natt/ Eva

körde vi på igår tisdag, vi tänkte visa Paul (Irländaren) vad grannarna i landskapet
Halland har att visa turisterna. Eftersom han då är en naturmänniska finns det mycket
att erbjuda av den varan.

Branta klipp väggar som det sipprade vatten utmed, gav en vacker glans.

Han gillar att klättra också, men han blev förbjuden av dottern Tina att klättra där
för stenarna var slippriga efter det eviga regnande. Sen hade han inte de rätta skorna på sig.

Här har vi varit rätt många gånger för det är verkligen en mycket vacker väg
som slingrar sig runt olika sjöar. Den börjar i Gällared och går mot Vessigebro,
eller tvärtom.
Vi har även haft USA gäster som åkt denna rundan och de var förtjusta . . . .

Denna dag slapp vi regnet, vi hade sol hela dagen. Se så vackert himmeln speglar sig
i vatten-pussen.

Gott om ogräs blommor fanns det här, de är också vackra.

Skulle vi fika här, eller hur var det undrar Paul . . . .

Solstrålarna försöker ta sig igenom bladverket . . . . .

Irland har en damm som är byggd ca 1920-talet.
Hydraelectric Dam -- Ardnacrusha Power plant. Den ligger bara 2 mil ifrån där de bor.
Hur många dammar finns i Sverige ? Väldigt många -- måste googla på det sen . . . .

Detta är då Ätraforsens damm, den dundrade på riktigt ordentligt,
för vatten fanns det i överflöd.
Jag är alltid faschinerad av vattenfall, mäktiga krafter där . . . . .

Ja detta var då på den 'gamla goda tiden'.

Hallands landsbygd är mycket vackert och det finns mer att se där,
men det lämnar vi till nästa gång de kommer hit.
Ja bara 13 km till Ullared, självklart blev det shopping där.
Tina o Paul köpte redan vinterkläder och speciella joggingkläder.
Även kläder för 'Hiking', på Irland är sådant dyrt.

Men innan vi kom till Ullared stannade vi till vid en vacker sjö precis vid fallet,
den har jag aldrig sett innan. Man gör alltid nya upptäkter och denna ska vi lägga
på minnet.
Stora gräsmatteytor för olika slags lekar m.m.
Eftersom denna dag bjöd på sol blev badplatsen och dess sjö extra vacker.

Om Tina o Paul haft badkläder med sig hade de hoppat i, men absolut inte jag.
Bad vatten måste vara minst 25 gr och i luften detsamma.

Överflöd av vatten är det vart man än vänder sig och vart man än kör i Halland.
Om jag inte har fel så är detta Högvadsån som har svämmat över ordentligt.
Den ån rinner ut i Ätran, ån är 243km. lång. Faller ut i Kattegatt vid Falkenberg.

Klaffs klaffs . . . . . ja det kan vara kul att stampa vatten här, men annars är väl
att fiska det enda rätta här.

Ullaredparadise står det på skylten, något för jakt och fiska intresserade.

Stugorna såg mysiga ut, denna plats låg ett par kilometer utanför Ullared.

Ja det var en liten biltur i Halland som gav Paul lite mer av vårt vackra land.

Att ha tur med vädret det är viktigt.

Man är extra glad då.

Må gott/ Eva

Jag vill ännu inte kalla det för höst, men tyvärr är det den 1 september i morgon
och 'brittsommar' träder in i ett antal veckor.

Höstsyrenen (hortensian) har ändrat färg från vitt till rosa.

Lavendelstigen har fått höstliga toner.
Mina grodor har slutat att leka . . . .

Men ännu är mullbärsträdet riktigt grönt . . . .

Som man ser är lavendeln riktigt blek nu, inget hopp om mer fägring.

Men blomman Sömntuta är färgstark, den är glad och pigg på dagen,
men en mulen dag är hon en riktig 'sömntuta', *fniss*
Precis så är jag också.

Soliga dagar blir det fart på mig och jag vill göra mycket mer än jag orkar
och hinner med.
Klippa gräset gillar jag, helst gör jag det med den 'självgående'.
Gillar absolut inte åkergräsklipparen, jag blir illamående att sitta på den.

Förra året satte vi 40 stycken avenbokar som avgränsning mot vedboden,
och ytterligare 10 st. i år. De perenna växterna har också växt till sig ordentligt,
de ska jag flytta till en annan plats i höst.